Ibland kan dem vara svår att tolka ensam, då behöver man hjälp. Men ibland kan hjälpen kännas inkräktande, då kan man inte öppna sig. det blir svårare att lita på folk ju längre man går utan att våga be om hjälp. Det blir svårare att be om hjälpen. Men hur ska man då lösa detta? Kan man verkligen reagera hur man vill och förvänta sig att personerna runt omkring ska förstå det helt automatiskt?. Nej det fungerar inte så i detta samhället.. man kan önska det gjorde det men så är det inte. Man måste själv be om hjälpen annars kan man inte ta sig ut. Man måste själv vilja för att klara det. Vill man inte så spelar det egentligen inte någon roll vad andra tycker tänker säger eller ens försöker. Vill man inte ta emot går det bara rakt förbi. Men hur gör man då om man vill men man vet varken ut eller in eller vad man ska göra.. eller ännu viktigare.. man vågar inte gör fastän man vet?. Vad ska man göra när man står där då? Det finns inget rätt eller fel. Det finns bara att agera. sen hur man agerar är helt upp till en själv. Fråga dig själv om du vill må dåligt kanske sämre om tre år och du vet vad svaret blir. Det blir automatiskt ett nej. Vill du må bättre eller helt bra? Ja de e klart att du vill det. Men vill du jobba med det som stör dig så att du kan må bättre? Kan man inte skippa det och bara hoppa direkt till lycklig? Nej … även om du verkar lycklig är det precis så.. det verkar bara som att man är lycklig.. men man är inte det i grund och botten. Du kommer alltid att må skit om du inte är villig att resa dig upp gå in genom dörren och säga jag klarar inte detta ensam jag måste ha hjälp.. Du kan inte stänga ögonen och hoppas på att det försvinner bara för att du inte vill se det. Monstret kommer bara att växa sig större med tiden.. Ju längre du väntar desto jobbigare blir det att sedan öppna dörren. Du blir kort och gott insnöad och det finns ingen väg ut mer än att ta itu med det.

Jag skriver detta för att jag vet hur det känns att vara ensam olycklig utan någon att vända sig till. Jag ändrade på det, jag var rädd hela tiden jag är fortfarande rädd men jag gjorde det. Jag har någon att vända mig till och jag kommer fortsätta jobba med mig själv. Jag vill inte må skit om en två tre år.. Jag tror inte jag kommer att vara på topphumör men jag tror att jag kommer vara på väg mot något bättre… jag hoppas att jag inte kommer plåga min kropp på det viset jag gör nu. Jag har själv insett att det inte går. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig det är inte det eller därför jag skriver i denna bloggen. Jag vill att den som själv inte har dessa problemen ska se att dem kan finnas utan att man vet om det. dem finns överallt omkring dig men dem är gömda… du ser dem inte med blotta ögat om du inte vill se det. men om du tittar noga så kan du se hur olika alla egentligen är omkring dig. Det behöver inte ens vara något negativt. Det behöver bara vara olika. Ingen är likadan och det är väl ändå underbart?. Jag skulle inte vilja gå in i en person som ser ut och är precis som mig. Jag skulle inte bli bättre av det. Men jag vet att andra har varit med om ungefär samma känslor som jag har i mig just nu. Och jag lider i tysthet med dem. Jag kan relatera till deras känslor även om jag inte känner dem. Och det är ändå det som är det underbara… jag kan relatera utan att må dåligt som jag gjort förut.. Visst mår jag fortfarande skit men jag mår sakta bättre varje dag. Jag vet inte hur eller varför.. men det känns så iaf. Och det vill jag ta vara på och jag vill att detta ska kunna fungera som motivation om du som läser kanske också mår dåligt. Allting behöver inte vara åt helvete. Man kan faktiskt se ljuset i tunneln även om det tar lång tid att hitta det. man måste bara ha tålamod och försöka ta sig nån vart inte bara gräva ner sig för att försöka glömma allting… du ska definitivt inte ha attitys som säger jag skiter i vilket. Det hjälper inte. Vem vet om tio år kanske det är du som sitter och försöker motivera andra att försöka ta itu med sitt problem innan det blir försent vad vet jag du kanske till och med är i en stödgrupp eller på annat vis hjälper någon som behöver just din hjälp.

Vad som än händer så behöver man i alla fall inte vara ensam. Det finns ALLTID någon man kan vända sig till.. Det handlar bara om att du måste vilja. Så enkelt är det. Men som med allt annat vet man inte förens man försökt så säg inte det går inte förens du vet om det går eller inte. men främst av allt hitta motivationen till att vilja försöka annars kommer du inte komma någonstans. Det bara är så…