Det är nog frågan tror jag. Om katter och hundar kan komma överens, varför kan inte människor då? Det borde ju faktiskt ligga i vår natur eller?. Men kanske inte ändå. Det är i alla fall en gåta varför man fungerar tillsammans med vissa folk medans andra kan man inte ens vara inom fem meters radie av utan att vilja nita dem. Jag undrar varför det är så… Är folk verkligen så svartsjuka på varandra att dem inte kan låta bli att bråka för den sakens skull. Visst ofta är det nog fan utseendet som förstör för många. Och jag kan förstå dem, faktiskt det kan jag. Jag är inte världens vackraste och jag är nog faktiskt glad över att jag har hjärna istället för babydollansikte. Jag måste inte se bra ut för att komma nånstans i världen. jag behöver bara veta vad jag vill och göra det utan att vara beroende av någon bara för att jag är korkad bimbo som tror hon kan göra hur hon vill.. Jag vet ju också att man inte mår bättre av att trycka ner andra, men jag kan inte rå för det när det kommer till detta. Har du en hjärna? Visst fine men använd skiten då. Gå inte runt å tro det räcker med att veta 1+1=2 för det räcker inte. Vill du vara självständig måste du fan ta mig både visa det och förtjäna det. Visst det hade väl varit kul att gifta sig rikt bo i Hollywood och så någon vecka! Men inte på bekostnad av min stolthet. Man ska vara glad för det man har och den familj man har för det är dem enda riktiga vännerna hela livet ut. Oavsett hur mycket ni bråkar kommer ni aldrig vara som hund och katt. Ni är av samma ras. Jag älskar mina vänner det gör jag. Jag försöker inte ”sänka” någon i detta inlägget. Jag vill bara påminna om vart vi faktiskt står. Jag är hund medans alla mina vänner är katter. När som helst kan jag bita huvudet av den vänskapen för att dem satte nosen i fel matskål om man nu kan jämföra. Och det händer inte med familjemedlemmar, dem kommer alltid vara där i blodsband oavsett vad. Men jag hoppas att jag aldrig nånsin kommer behöva mista en vän igen igen. Jag har gjort det en gång tidigare och det känns som om jag tuggat av mig en kroppsdel och aldrig riktigt fått tillbaka den igen. Detta skulle jag aldrig klara en gång till. Jag älskar verkligen mina vänner och jag hoppas att dem aldrig lämnar mig. Jag skulle inte överleva det en gång till. Jag skulle gå under, så mycket betyder dem för mig. Min familj betyder minst lika mycket men ibland känns det som om dem byter roll med mina vänner.